"Stockholms skärgård har alltid fascinerat mig. Självklart har det med vattnet och öarna att göra, de miljoner små vikar, sund, kobbar och skär som bildar en fantastisk miljö. Något nytt väntar bakom varje udde. Men det har också att göra med landhöjningen, att skärgården är en jätte som oändligt tyst och långsamt reser sig ur havet. En värld som förändras inför våra ögon. Den är både urgammal och ny samtidigt.

Kanske beror min fascination även på att jag de senaste trettio åren har bott inpå skärgården. Först i Roslagsbro i norra Roslagen och de senaste tio åren på Farstalandet. Jag har också haft den stora förmånen att få tillbringa många sommarveckor på en liten ö utan andra hus utanför Ornö i södra skärgården.

När jag träffade min sambo Hanne för tjugo år sedan var en av de första saker som vi gjorde att dra iväg på en öluff i skärgården. Hon var nyinflyttad från Göteborg och vi tältade oss fram mellan öarna. Vart vi än kom hörde vi talas om hur ryssarna brände den ö vi befann oss på. Men det var få som kunde berätta vad som egentligen hände, varför öarna hemsöktes, var gårdarna hade legat och vilka som bodde där.

På biblioteken hittade jag böcker som beskriver anfallet, men de var ofta gamla, kvaliteten varierade och de hade nästan alltid ett militärhistoriskt perspektiv. Jag hittade nästan inget som handlade om hur skärgårdsborna påverkades. Vilka öar drabbades, var låg gårdarna, vilka bodde där och hur gick det för dem sen? Vilka lokala berättelser finns, hur har händelsen påverkat öborna, språket och traditionerna? Hur var det att leva i skärgården på 1600- och 1700-talet?

Då föddes tanken att skriva en bok med lokalt fokus om de ryska härjningarna. Jag har skrivit på den boken till och från sedan dess och den har vuxit varje gång jag har satt mig vid tangentbordet.

Underlagen är många och av skiftande kvalitet, ibland är de motstridiga och ibland är det svårt att hitta något alls. Bokhyllan dignar nu av skärgårdslitteratur och bibliotekskortet är slitet, jag har lärt mig att läsa handskrifter från 1600-talet (nåja), har tillbringat många timmar på dammiga arkiv och har haft långa, givande samtal med skärgårdsbor och hembygdsföreningar.

Ganska snabbt insåg jag att boken blir för stor och omfattande för att publiceras i en del. Istället får det bli två delar: en om härjningarna i den norra och mellersta skärgården – lite utmanande kallat Roslagen i bokens titel – och en del om den mellersta och södra delen av skärgården, kallad Landen och Södertörn.

Den första delen är nu klar och texten är på väg till formgivning och tryck. Planen är att den ska ligga färdig i början av mars 2019.

Nu börjar arbetet med att skriva om anfallet mot Värmdölandet, Ingarö, Vindö, Djurö, Runmarö, Nämdö, Ornö, Utö och Södertörn. Om du har hört eller sett något hoppas jag att du vill vara med och berätta – de bästa berättelserna och den lokala kännedomen döljs inte i arkiven, de finns hos öborna själva."

Gunnar Lind