När jag träffade min sambo Hanne för tjugo år sedan var en av de första saker som vi gjorde att dra iväg på en öluff i skärgården. Hon var nyinflyttad från Göteborg och vi tältade oss fram mellan öarna. Vart vi än kom hörde vi talas om hur ryssarna brände den ö vi befann oss på. Men det var få som kunde berätta vad som egentligen hände, varför öarna hemsöktes, var gårdarna hade legat och vilka som bodde där.
På biblioteken hittade jag böcker som beskriver anfallet, men de var ofta gamla, kvaliteten varierade och de hade nästan alltid ett militärhistoriskt perspektiv. Jag hittade nästan inget som handlade om hur skärgårdsborna påverkades. Vilka öar drabbades, var låg gårdarna, vilka bodde där och hur gick det för dem sen? Vilka lokala berättelser finns, hur har händelsen påverkat öborna, språket och traditionerna? Hur var det att leva i skärgården på 1600- och 1700-talet?
Då föddes tanken att skriva en bok med lokalt fokus om de ryska härjningarna. Jag har skrivit på den boken till och från sedan dess och den har vuxit varje gång jag har satt mig vid tangentbordet.
Underlagen är många och av skiftande kvalitet, ibland är de motstridiga och ibland är det svårt att hitta något alls. Bokhyllan dignar nu av skärgårdslitteratur och bibliotekskortet är slitet, jag har lärt mig att läsa handskrifter från 1600-talet (nåja), har tillbringat många timmar på dammiga arkiv och har haft långa, givande samtal med skärgårdsbor och hembygdsföreningar.