BRÄNDA
HEMMAN
Det ryska anfallet mot
Stockholms skärgård 1719
Resan fortsätter.
Efter succén med Brända hemman Roslagen kommer snart del två, Brända hemman i Värmdö skeppslag och Södertörn.
“Wow, vilket praktverk! Gunnar Lind har gjort ett imponerande arbete med boken Brända hemman.
Gunnar Linds Brända hemman är ett imponerande praktverk om rysshärjningarna. Ett uppslagsverk att återvända till, med fakta för varje ö och varje plats som härjades sommaren 1719.”
Norrtelje tidning
”Det är utan tvekan ett storverk, eller början till ett sådant, eftersom författaren kalkylerar med en fortsättning på ”två eller flera” liknande volymer. Den ifrågavarande boken tar upp de brända säterierna, bondgårdarna och torpen i det egentliga Roslagen, det vill säga den centrala Stockholmsskärgården mellan Björkö i norr och Södermöja i söder, samt staden Norrtälje, som också ligger i samma område.”
Kari Tarkiainen, historiker, Finlands riksarkivarie em och författare
”Detaljrikedomen är nydanande och gör att boken kommer att fungera som uppslagsbok och standardverk."
"En viktig grundforskning om de olika öarnas öden under rysshärjningarna. Mycket har skrivits om detta, men inte med denna detaljeringsgrad, där man kan slå upp en ö som intresserar en och få reda på dess öden sommaren 1719 i korthet."
Lars Ericson Wolke, författare och professor Försvarshögskolan
Brända hemman är den första kartläggningen av hur det ryska anfallet mot Stockholms skärgård år 1719 drabbade allmogen. Ö för ö, gård för gård beskrivs livet och anfallet i två böcker och en hemsida.
Den första boken, Brända hemman Roslagen, gavs ut 2019 inför 300-årsminnet av “rysshärjningarna”. Boken täcker skärgården mellan Björkö i norr och Södermöja i mellanskärgården. Det som förr kallades roslagen. Hemsidan publicerades 2021.
Nu pågår arbetet med nästa del, gårdarna och människorna i Värmdö skeppslag och Södertörn.
Berättelsen om Stockholms skärgård förr och de som bodde där. Öarna, gårdarna och människorna. Och självklart: ryssarna.
“Stockholms skärgård har fascinerat mig ända sedan jag var barn och tillbringade mina första somrar där. Självklart har det med vattnet och öarna att göra, de miljoner små vikar, sund, kobbar och skär som bildar en så säregen miljö som egentligen bara kan utforskas och upplevas med båt. Något nytt väntar bakom varje udde.
Men det har också att göra med landhöjningen, att skärgården är en uråldrig jätte som oändligt tyst och långsamt reser sig ur havet. En värld som sakta föds eller förändras inför våra ögon. Den är både urgammal och ny samtidigt.
Vart jag än kom i skärgården fick jag höra hur ryssarna en gång i en avlägsen forntid hade bränt den ö jag befann mig på. I vuxen ålder började jag ställa frågor för att få veta mer. Men det var få som kunde berätta vad som egentligen hände och när det var, varför öarna hemsöktes, var gårdarna hade legat och vilka som hade bott där.
Det sätter fantasin i rörelse och väcker den för mig kanske viktigaste frågan: hur var livet i skärgården då, för trehundra år sedan? Hur bodde skärgårdsbönderna, vad levde de av och hur var deras liv?
Någon gång för snart tjugofem år sedan föddes tanken att skriva en bok om livet i skärgården i början av 1700-talet med ryssarnas anfall 1719 som utgångspunkt. Vilka öar drabbades, var låg gårdarna, vilka bodde där, hur levde de och hur gick det för dem sen? Vilka lokala berättelser finns och hur har händelsen påverkat öborna, skärgården, språket och traditionerna?
Jag har skrivit på den boken till och från sedan dess och projektet har blivit större varje gång jag har satt mig vid tangentbordet.
Inför 300-årsminnet 2019 publicerades den första delen som täcker skärgårdens norra halva, roslagen. Ett par år senare publicerade jag, med stöd från region Stockholm, mycket av bokens innehåll som en digital utställning och nu arbetar jag med bokens andra del: Brända hemman i Värmdö skeppslag och på Södertörn.
Brända hemman är min egen berättelse utifrån vad som finns nedtecknat av andra. Utan tvekan kommer historien att visa att jag har fel på många punkter. Men förhoppningsvis kommer den även att bidra till skrivandet av historien om det ryska anfallet mot skärgårdsbefolkningen och om livet i skärgården.”
