Boo gård på Carl Gripenhielms karta från 1690-talet.
Genom stäket vid Boo gård har det gått en farled i alla tider och gravfynd visar att platsen har varit befolkad sedan åtminstone järnåldern. Vi vet också att det fanns minst en stor och viktig tegelugn där senast i slutet av 1200-talet. Mycket tyder på att den ugnen spelade en roll när Magnus Ladulås byggde Stockholm med kloster, murar och slott. Vi kan anta att Boo var en viktig gård, kanske den viktigaste i hela trakten. Men ändå nämns den inte i medeltida källor.
Vid den tiden gick det ett sund från Kilsviken, genom Sågsjön och upp till Lövbergaviken vid Kummelnäs. Därmed låg Boo på en ö som hette Hargsö. Många historiker har de senaste hundra åren pekat på ett gåvobrev från 1282 där Magnus Ladulås ger bort sin egendom på Hargsö med alla tillägor "samt 4½ örtugland i bolstompt" och dragit slutsatsen att "bolstompt" är det gamla namnet på Boo gård.
Men den teorin är rätt tunn. Enligt Riksantikvarieämbetet gällde det en helt annan egendom i byn Bolstomta som låg i Solna, vid nuvarande Karlbergs slott. Bolstompt förekommer inte heller fler gånger under hela medeltiden i dokument som gäller Boo och Hargsö.
Många andra gårdar i trakten nämns däremot: Lännersta, Tollare, Björknäs, Rensättra och Mensättra. Men inte Boo. Det förekommer i skriftliga källor första gången 1536, då gården beboddes av en "Bencht i Båå". Några år senare fick Jacob Bagge egendomen i förläning av Gustav Vasa och därefter förekommer namnet ofta.
I stora delar av Sverige nämns namnet Bo eller Boo tidigt under medeltiden och hänger då ofta ihop med att de var boplatser. Men Karin Calissendorff och andra ortnamnsforskare menar att namnet i vissa fall kom betydligt senare och att det då syftar på gårdens funktion som huvudgård i en större egendom.
Att dessa gårdar kallades Boo berodde nog, enligt Calissendorff, på att de var huvudgårdar inom större egendomar tillhörande kronan, kyrkan eller en storman, så kallade förvaltningsgårdar. Att namnet uppkommer på Hargsö just i början av 1500-talet kan hänga samman med Gustav Vasas strävan att få ordning på kronans förvaltning. Av allt att döma ingick Boo i de egendomar som kungen drog in från kyrkan och det är helt rimligt att gården vid stäket var en förvaltningsgård.
Således vet vi att gården fanns, att den var viktig och - att den inte nämns i medeltida källor. Av detta följer rimligen att gården under medeltiden hette något annat. Men i arkiven förekommer inga gårdsnamn som skulle kunna vara ett äldre namn på Boo. De namn som finns är kända och gäller helt andra platser.
Så: vad hette Boo gård innan den hette Boo gård?
En möjlig förklaring kan vara att Boo gård under medeltiden kallades Hargsö, precis som ön den låg på. Namnet Hargsö förekommer flitigt i källorna ända sedan 1200-talet.
De medeltida dokumenten är skrivna på latin och där finns ett antal omnämnanden av "Insulam Hargsö". Hittills har det antagits att det alltid är ön som avses, men ibland avses kanske gården? Latinets Insula översätts i allmänhet med ö, men det betyder även gård.
I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet fanns en Konrad Arxø som arrenderade mark på Hargsö och kan ha varit den som drev tegelugnen i Boo. Han anses ha kommit från en annan del av landet och tog sig namnet från ön – men det är väl minst lika troligt att han tog namnet från gården som han bodde på? Eller att han faktiskt kom från Hargsö?
Det är väldigt vanligt att människor hade samma efternamn som gården de bodde på, liksom att större gårdar hade samma namn som ön de låg på. Listan kan göras lång och så var det kanske även på Hargsö. Tanken fördes fram av Calissendorff redan 1974, men har av någon anledning fallit på Hälleberget.